Sök på allt som har med Ale att göra
Månadens Guldkorn
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & trickswebb-tvRedaktionenPanelenNyheter

Gideon Ståhlberg

« Tillbaka till Fakta

Anders Gideon Tom Ståhlberg, född 26 januari 1908 i Nödinge, död 26 maj 1967 i Leningrad, var en svensk internationell stormästare i schack.

Ståhlberg vann landslagsklassen i svenska mästerskapet 1927, 1929 och 1936, och blev även nordisk mästare 1929. På den tiden avgjordes svenska mästerskapet genom matchspel snarare än turneringsspel som idag. Ståhlberg erövrade officiellt titeln 1929 genom att besegra Allan Nilsson med 3–0.

Sitt internationella genombrott fick han 1933 och 1934 genom matchsegrar respektive år mot de kända stormästarna Rudolf Spielmann och Aaron Nimzowitsch. Han inbjöds därefter till flera starka internationella turneringar under 1930-talet och deltog i dem med gott resultat. Under schackolympiaden i Buenos Aires 1939 bröt andra världskriget ut, och Ståhlberg stannade i Argentina till 1948, där han livnärde sig som professionell schackspelare, instruktör och författare. Under denna period vann han åtskilliga turneringar.

För år 1948 har hans (inofficiella) historiska Elo-rating beräknats till 2 762, vilket innebär att han var den tredje starkaste spelaren det året (efter Michail Botvinnik och Miguel Najdorf). Efter att ha återvänt till Sverige samma år presterade han till en början mycket goda resultat och kvalificerade sig bland annat till kandidatturneringerna i Budapest 1950 och Zürich 1953. Ingen annan svensk har någonsin nått så långt i schackets VM-cykel. Ståhlberg betraktas tillsammans med Ulf Andersson som Sveriges starkaste schackspelare någonsin. Från 1951 var Ståhlberg domare inom världsschackförbundet FIDE.