Alvhems Kungsgård

Vandrar du Alvhemsstigens tre kilometer går du i trakter som varit bebodda länge, vilket fornlämningar längs stigen vittnar om. Det är en trakt med spännande historia och gamla sägner. Här bodde det skygga folket, huldrefolket som även kallades alver i de gamla sagorna. Deras hem var Alfhem och över dem vakade guden Frö och orten Frövet ligger inte långt bort.
Gårdsnamnet Alweim är belagt första gången omnämnt 1377, då Norges kung Håkan Magnusson förlänade egendomen till Gudmund Grein. Alvhem ingick vid denna tid i Magnus Erikssons efterlämnade underhållsländer, som Håkan vägrade lämna tillbaka till Sverige efter faderns död.

Det är oklart om namnet har något samband med Alvhemmen (fornnordiska Alfheimar), som är de isländska sagornas namn på Bohuslän och Østfold söder om älven Glomma. Enligt mindre spekulativa teorier kan förleden vara ett fornsvenskt alf, som syftar på alven, den grusjord man finner under matjorden, eller det fornsvenska al, syftande på grässvålen som uppstår på avbetad mark. Att efterleden hem syftar på bygd råder däremot enighet om.

1528 är gården omnämnd som sätesgård (Alffuem kongsgårdt), då Gustav Vasa förlänade kungsgården till Peder Svenske.

Från 1681 var Kungsgården residens för Henrik von Vicken, landshövding i Älvsborgs län. När länets tidigare residensstad Borås ödelades i stadsbranden 1681 beslutades att ny residensstad skulle bli Vänersborg. Residenset där stod inte klart förrän efter von Vickens död 1690.

Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet innehades Alvhems kungsgård av Jonas Ahlehielm, vars vapensköld hänger i Skepplanda kyrka där han är begravd.

År 1767 förvärvades Stora Alvhem av Niclas Sahlgren, direktör för Svenska Ostindiska Companiet. Han bodde dock inte där själv. I bouppteckningen efter denne 1776 beskrevs mangårdsbyggnaden som ny. År 1818 fick byggnaden en större tillbyggnad med förstuga och två kamrar.

Niclas Sahlgren införlivade kungsgården i Kobergs fideikommiss vari den blev kvar till 1929.